Sen senast har jag blivit överflyttad till ett nytt sjukhus och varit på akuten. Även om de gjorde en hel del misstag där och det inte visade sig vara akut, så fick jag i alla fall fram att min situation är allvarlig, så jag fick träffa en diabetesläkare som tog sig tid för mig redan några dagar senare (kan säga att det är inte det lättaste). Jag tyckte inte om honom, men åtminstone fick jag hjälp, och jag tyckte mycket om min nya sköterska som jag också fick träffa.
Om ett par veckor ska jag tillbaka och får låna en kontinuerlig blodsockermätare, och eftersom det är jul så kommer jag få låna den extra länge. Och i januari kommer jag få gå en pumpkurs, för jag kommer troligen få en insulinpump om jag vill efter det.
I natt lyckdes jag häva två blodsockerfall genom att jag räknade ut när jag skulle sjunka, satte på larm innan dess och såg till att få i mig mat. Detta för att kroppen inte ska hamna så lågt att den börjar producera och skjuta ut glukos vilket kanske höjer mig under dagen. Två gånger krävdes i natt, men det verkar ha gjort mycket för idag har jag legat i underkant i blodsocker, bortsett från att jag höjdes av några av godsakerna jag smakade när jag var på jullunch idag. Men efter det har jag legat i underkant, och detta trots att jag sänkt mitt långtidsverkande rejält (borde få högre blodsocker av detta). Förhoppningsvis har jag lyckats bryta den onda cirkeln, men det återstår att se. Nu känner jag i alla fall att jag har ett diabetesteam som lyssnar och hjälper mig.
Blodsocker,
Hälsa,
Sjukvård,
