nostalgialoco.blogg.se

Idag är jag uppe tidigt. Jag är ju annars nattmänniska, vore det inte för min sambo som alltid lägger sig väldigt tidigt så hade jag varit uppe hela nätterna, eller åtmintone väldigt sent. Han brukar vilja gå och lägga sig vid 21, jag brukar lyckas skjuta på det till åtminstone 22, sen ligger jag vaken och skriver dagbok och fipplar med mobilen till omkring 00. Och, inte helt otippat, jag är väldigt morgontrött, fast alldeles oavsett om jag lägger mig i tid. Och detta är något av ett släktdrag. Men jag vet att min kropp mår bäst av att vakna och komma upp i tid. Att ligga för länge gör att man får ont i kroppen, och att sova för länge ger mig alltid huvudvärk. Sen är det ju egentligen ganska lagom att komma upp kl.7 om man somnat 00. Jag är aldrig glad när jag väcks ofrivilligt och tidigt, men i morse vaknade jag ganska nöjd, jag måste ha vaknat mitt i en sån där lättsömnsperiod då man har lättare för att vakna för jag hade ingen större lust att somna om heller. Så då är det ju lika bra att gå upp.

 

Grejen är att jag älskar att komma upp tidigt på morgonen. Inte just uppvaknandet och uppstigandet, men att börja dagen tidigt gör dagen så mycket längre vilket känns värdefullt. Sen är ju morgonen faktiskt en mysig stund: Lugnt, stilla, staden är på uppvaknande från natten, doften av frukost. Ingen press att göra en massa utan man kan sitta framför TV:n eller datorn med gott samvete för det är faktiskt fortfarande morgon. Och få saker slår doften av frukost! Här hemma är det ju doften av te, fast mest älskar jag doften av rostat bröd och kaffe på morgonen, men kaffe är inte gott.

 

Och vad gör morgonen ännu bättre? Ett redigt regnväder. Regndroppar som smattrar mot rutan, grå himmel, och jag sitter med min kopp te och macka och lyssnar på Morgonpasset på låg volym och myser.